SOOOON.....

Det var inte igår det hände. Det gör ont, ont i hela mej. Det är klart. Jag vet delvis varför vi gjort slut, men samtidigt kan jag inte riktigt få in det i huvudet och det är ingenting jag tänker sitta och förklara för er utan jag kan bara berätta hur jag känner.

Jag känner mej lite som en gående zoombie, det är svårt att fokusera på jobbet och plugget. Jag visste att det inte var på topp, men samtidigt så sköt jag bort det så länge det bara gick. Klart jag inte ville att vårt förhållande skulle ta slut, vem vill någonsin det egentligen? Det finns ju en anledning till att vi var ihop. Det är riktigt jobbigt, men vi har fortfarande kontakt så till skillnad från mina förra slut så straffar jag mej inte lika mycket som då. För er som vet hatar jag vatten, riktigt jävla stort hat, men igår drack jag mer än två liter vatten (exklusive juice, saft, mjölk) och jag tror att det är det jag straffar mej med just nu. Jag vill inte äta, men jag tvingar i mej så att det inte ska bli som förra gången då jag gick ner 10kg på en för kort, ohumansk, tid. Dock så åt jag ingen frukost idag och jag har precis ätit lunch, men känner ingen mättnad (dock inge hunger heller.) Jag vill vara stark, säga att det inte kommer bli som de förra gångerna, att jag bannemej klarar av ett avslut utan att sjunka ner till avgrunden men det är svårt. Jag inser mer och mer för varje dag att det faktiskt är så här nu, och därför vet jag inte alls hur det kommer sluta när jag har förstått det helt och inte behöver höra anledningarna om och om igen längre. Om jag tillslut kommer vara så deprimerad att jag börjar stirra in i väggen igen, eller inte äta alls igen, eller supa borta mina sorger igen, eller vägra gå upp ur sängen igen.

Nu känns det som om jag säger för mycket (för folk är väldigt dömmande nu för tiden) och att folk kommer tro att jag är helt jävla borta i huvudet, men det lättar enormt på hjärtat att bara kunna skriva av mej utan att behöva mötas av några "ni passade så bra ihop, jag vet inte vad jag ska säga, men du kan få en kram.. om du vill.. vill du? kanske inte? jag vet inte vad jag ska göra."

Något jag har bestämt mej för är att den här gången ska jag inte stänga ute världen, och jag ska absolut inte stänga ute mina vänner. Så på lördag och söndag har jag fullt upp.

Vem sa att livet var lätt?
Och med det säger jag hejdå till bloggen på ett tag, igen.

Hej från LE BED!

Fortfarande lika sjuk som igår dock en aning piggare. Har inte så mycket på hjärtat förutom att idag så sa jag "Fy skäms" till Pernilla Wahlgren och blev lite smått irriterad på Markus Aujalay som jäklades med mej. Juste, häromdan kramade jag Elsa Billgren. Allting rullar på som ni hör även fast jobbet jag har är snarlikt med intervall träning.


Min pojkvän viskade: "Du är jättefin" till mej idag. Lycklig tjej med fin kille vid sin sida må jag säga!